Hur svårt kan de va?

Fredrik Reinfeldt anger inriktningen för det svenska försvaret i en debattartikel i svenskan. På kvällen står han i Aktuellt och pratar om "på materialsidan". Och det är inte första gången han gör det.
Det heter materiel. Har du ingen rådgivare som kan korrigera dig? Eller lyssnar du inte på dem?

Dagens Norgehistoria

Norge vill ha ett jaktflyg som ska användas för anfall mot marken. Det kommer att bli lite svårt att få ihop, eftersom jaktflyg avser luftstrid, mot andra flygplan. Anfall mot marken brukar utföras av attackflyg.
Förmodligen är det TT som blandar ihop begreppen.

Alltså

Vad menar Carl Bildt egentligen?
"Det är mycket anmärkningsvärt att Ryssland åter låtit sitt stridsflyg operera över Georgien - och det blir inte mindre anmärkningsvärt genom att man nu offentligt meddelar detta och därmed gör militära operationer över andra nationer till ett officiellt utrikespolitiskt instrument.
Det säger sig självt att detta är oförenligt med grundläggande regler för umgänget mellan suveräna stater.
Och ett ryskt agerande som detta kommer inte att undgå att få konsekvenser som går långt utöver bara den uttalade bristande respekten för Georgiens territoriella integritet.
Ett Ryssland som agerar så mot ett grannland kommer att få leva med misstanken att man är beredd att agera på samma sätt mot andra grannstater.
Och detta kommer ofrånkomligen att leda till ett politiskt klimat i Europa annorlunda än det vi skulle önska.
Var ansvaret för det i så fall ligger kommer att vara klart."

Det är ju ingen statshemlighet precis att ryska stridsflygkrafter de senaste åren systematiskt och aggressivt har kränkt bland annat Finlands och NATO:s luftrum. Om Bittermitten vet det, så måste Carrl Bildt också veta det. Vada vill han då sagt, med Georgien som förevändning? Att Europa snart komma att reagera kraftfullt mot Ryssland? Men varför nu?

There´s more to this than meets the eye. Som det heter bland konspirationsteoretiker.

Vissa saker vill man inte veta

De två högsta cheferna i US Air Force har sparkats, efter en tids stridigheter med Pentagons ledning. En bidragande orsak till avskedandena var kraftigt bristande säkerhet i hanteringen av landets kärnvapen. Bland annat har man av misstag råkat skicka sex nukleära stridsspetsar över hela landet, och inte haft koll på var de befann sig uner 36 timmar, samt råkat skicka fyra noskoner (med tändningsanordningarna, fuzes) till interkontinentala missiler till Taiwan, också av misstag, eftersom man trodde att det var helikopterbatterier.

Ochh dt är de öppna misstagen (redovisade i Defense News 9 juni). De misstag som hemlighålls vill vi inte ens föreställa oss.

Ett till sannolikhet gränsande rykte

ÖB Håkan Syrén vittnade i fredags i rättegången mot Tony Stigsson.
"ÖB nåddes tidigt av uppgifter från Skövde om Stigssons vidlyftiga sexliv och Syrén kallade till sig honom för enskilt samtal.
– Jag fick svaret att det var inget annat än rykten och förtal. Jag hade inget riktigt underlag att agera i frågan, förklarade ÖB."

Vad förväntade sig ÖB egentligen? Att Stigsson skulle ha sagt "Det är klart. Vaniljsex är för majorer"? Och hade det egentligen inte varit bättre, ur ett säkerhetsperspektiv. Det är inte det vidlyftiga sexlivet i sig som är ett problem ur en utpressningssynpunkt, utan hemlighållandet av det. Vilka bevis hade ÖB velat ha, för att gå vidare? Videofilmer? En bekännelse? Det krävs ganska mmycket, och substantiellt, skvaller om en av Försvarsmaktens absoluthögsta chefer, för att detta skvaller ska nå ÖB:s öra.

Problemet är att detta inte verkar vara ett engångsfall, utan ett exempel på en aktiv förträningsmekanism i Försvarsmakten. Det finns nämligen en uppenbar parallell i Försvarsmaktens hantering av ryktena (!) om att svensk militär bevittnat tortyr i Kongo:

"Men högsta försvarsledningen fick reda på ett misstänkt brott redan hösten 2005. Specialförbanden fick då en ny högste chef, konteramiral Jörgen Ericsson.
-Då, 2005, hörde jag talas om incidenten första gången. Det fanns en mängd motstridiga uppgifter, rykten och hörsägen runt det här, säger Jörgen Ericsson.
Han uppger att han uppmanat sagesmannen att anmäla.
...
–Det fanns en flora av rykten som vi inte hade grepp om helt enkelt. Då bestämde jag att jag ska ha en anmälan innan det händer något, svarar Jörgen Ericsson."

Fram träder bilden av en organisation som är oförmågen att hantera känsliga frågor och intern kritik, och väljer att sopa problemen under mattan, med motiveringen att det bara är rykten. Att kräva en formell anmälan, i en kår som Försvarsmakten, är att kräva att få slippa problemet, eftersom det är ett karriärsmässigt självmord.
En naturlig reflektion är om Försvarsmaktens ekonomiska problem är en följd av samma logik.
"General. Vi har upptäckt ett svart hål i ekonomin"
"Det är bara rykten. Om du tycker att det är ett problem så får du inkomma med en formell hemställan"

Vad säger karln?

Sten Tolgfors, enligt dagens Svenskan:
"Det är också flera år sedan vi övergav tanken att Sverige ensamt ska kunna stå emot en invasion. Det grundades på att den hotbilden inte längre finns."

Saxat från UD:s hemsida:
"Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl. ... Innebörden av den militära alliansfriheten är för svensk del att vi inte ingår avtal om ömsesidiga försvarsgarantier. Vi ansvarar således självständigt för försvaret av Sveriges territorium."

Är Carl Bildt informerad om att Tolgfors, av besparingsskäl, har avskaffat den svenska neutraliteten? Utrikesutskottet? Kungen? Svenska folket? Visserligen står det i Försvarsberedningens senaste rapport att vi förväntar oss att våra europeiska vänner och nordiska grannar, frsvarar oss, om vi skulle utsättas för ett angrepp, men den skrivningen har inte behandlats eller diskuterats i en vidare krets. Ett eventuellt (sam)europeiskt försvar, vid ett eventuellt militärt angrepp mot Sverige, skulle med största sannolikhet hanteras av NATO, inte av EU.

Återstår av Bittermitten?

Jag är glad att Surkål håller liv i den här politiska bloggen. Jag kom på namnet men har inte varit särskilt aktiv sedan dess. Det innebär inte att jag övergett den, ville bara påpeka det. Mitt alias var ursprungligen Grönkål men på grund av teknikstrul var jag tvungen att uta mig under mitt andra alias.
Om jag kommer på något engagerande att skriva om moderjorden ska jag göra det. Just nu tycker jag bara att de flesta svenskar föds med guldsked i mun och det är ju knappast en intressant utgångspunkt. Jag har med andra ord blivit en reaktionär utlandssvensk. Och en sådan vill ju ingen lyssna på.

Det handlar inte om jämställdhet, det handlar om arbetstillfällen i Karlstad

En bekant till mig brukade på åttiotalet hävda att han var kvinnoprästmotståndare. Konstpaus. Han var motståndare till alla präster. Bittermitten är mot kvinnlig värnplikt. Bittermitten är mot all värnplikt. I varje Surkål, och eftersom Surkål är allt som återstår av Bittermitten, så är hela Bittermitten mot kvinnlig värnplikt.

I takt med att allt färre gör lumpen, samtidigt som Försvarsmaktens ekonomi blir sämre och sämre, höjs rösterna för att avskaffa den allmänna värnplikten. Försvarsmakten har cirka 2000 soldater i internationella insatser. Pliktverket har, efter dedn senaste neddragningsrundan, cirka 220 anställda. Det innebär en personalrekrytare på tio anställda (i kärnverksamheten), utöver de som arbetar i Högkvarteret.

Pliktverkets triumfkort har varit att det har krävts en oberoende och opartisk myndighet, för att tillförsäkra rättvisa i fördelningen mellan Försvarsmaktens behov och den enda kvarvarande civilplikten; den för elförsörsörjningssäkerheten. När så regeringen i höstens budgetpropositionen avskaffade civilplikten, fanns inte heller det argumentet kvar.

Det är därför ganska smart av Björn Kölöf att agera efter principen anfall är bästa försvar, när han på dagens DN Debatt går på offensiven och öppnar upp en helt ny front i kampen för att bevara Pliktverket, genom att spela jämställdhetskortet. Och att döma av bloggreaktionerna verkar han ha lyckats.