Det handlar inte om jämställdhet, det handlar om arbetstillfällen i Karlstad

En bekant till mig brukade på åttiotalet hävda att han var kvinnoprästmotståndare. Konstpaus. Han var motståndare till alla präster. Bittermitten är mot kvinnlig värnplikt. Bittermitten är mot all värnplikt. I varje Surkål, och eftersom Surkål är allt som återstår av Bittermitten, så är hela Bittermitten mot kvinnlig värnplikt.

I takt med att allt färre gör lumpen, samtidigt som Försvarsmaktens ekonomi blir sämre och sämre, höjs rösterna för att avskaffa den allmänna värnplikten. Försvarsmakten har cirka 2000 soldater i internationella insatser. Pliktverket har, efter dedn senaste neddragningsrundan, cirka 220 anställda. Det innebär en personalrekrytare på tio anställda (i kärnverksamheten), utöver de som arbetar i Högkvarteret.

Pliktverkets triumfkort har varit att det har krävts en oberoende och opartisk myndighet, för att tillförsäkra rättvisa i fördelningen mellan Försvarsmaktens behov och den enda kvarvarande civilplikten; den för elförsörsörjningssäkerheten. När så regeringen i höstens budgetpropositionen avskaffade civilplikten, fanns inte heller det argumentet kvar.

Det är därför ganska smart av Björn Kölöf att agera efter principen anfall är bästa försvar, när han på dagens DN Debatt går på offensiven och öppnar upp en helt ny front i kampen för att bevara Pliktverket, genom att spela jämställdhetskortet. Och att döma av bloggreaktionerna verkar han ha lyckats.