Motoraterna i Stockholm

Bittermittens miljöpolitiske talesman:

I dagens SvD läser jag en artikel med rubriken "Bilar får företräde" och underrubriken "Borgerliga i Stockholm stoppar miljösatsning på färjor". I artikeln står bland annat att ett mål för den nya majoriteten är "ökad framkomlighet för biltrafiken". Man ska se över 30-zoner, införa grön våg och "sjösätta en helt ny politik för stadens cykelbanor". Frågan om miljöfärjor är jag för dåligt insatt i för att uttala mig om. Men jag kör bil i tjänsten. Ibland har jag suttit och svurit i bilköer när trafiken stått still. Att köra i närheten av cykelbanor har jag däremot aldrig upplevt som ett problem. Man måste köra uppmärksamt helt enkelt. Naturligtvis finns det mindre omdömesgilla cyklister som man ibland kan reta upp sig på men de är försumbara om man jämför med bilister. När trängselskatteförsöket startade blev det mycket enklare för oss tjänstebilförare att ta oss fram i Stockholm. Parat med förslaget om enhetstaxa i lokaltrafiken gjorde det dessutom att jag de dagar då jag inte behövde bilen i arbetet kunde låta den stå på arbetsplatsen och istället åka buss. Vad som tidigare kostat fem markeringar - ung. 45 kr - kostade nu endast 18 kr om man köpte förköpshäfte. När enhetstaxan försvinner kommer det däremot alltid att löna sig för mig att ta bil igen. Sedan är det naturligtvis upp till mig om jag vill leva lönsamt eller inte. Vidare läser jag att det ska ske besparingar inom miljöförvaltningen på 23%. Alliansens politik i Stockholm är bakåtsträvande. Den kommer på kort sikt att innebära en sämre stadsluft eftersom biltrafiken i staden kommer att öka. Och den innebär säkert också att det långsiktiga miljöarbetet blir lidande. För moderaterna är det viktigare med en ideologiskt förankrad skattesänknings- och därmed nedmontering av den offentliga sektorn-politik än en pragmatisk dito som tar hänsyn till miljön. De nya moderaterna har redan efter kort tid i majoritet visat att de inte skiljer sig särskilt mycket från de gamla.

Är jag förvånad?

Jag undrar hur lång en period är. "– Nej, jag är biltokig. Jag tycker att alla har rätt att förverkliga sina drömmar och om det handlar om att under en period* ha en spännande bil så har jag inga synpunkter på det, erkänner han". Läs mer om framtidsmänniskorna i alliansen här.

*Min kursivering, OBS.

Uppdatering föranledd av eftertankens kranka blekhet. Artikeln i svenskan är illa skriven och det är positivt att folk ändrar sig. Men jag har aldrig kunnat förstå hur man kan vilja ha en så bensinslukande bil. Att de belastar miljön är ju knappast en nyhet som sammanfaller med alliansens maktövertagande.

Gudmundson med flera är ute och cyklar

Nej, dödsstraff är inte rätt i krigstid. Inte heller "waterboarding". Gudmundson, - och många av hans kommentatorer - tycker åtminstone att krigstida dödsstraff är det. Frågan om vattentortyren lämnar han hängande i luften.
Gudmundson ser situationen i världen i allmänhet och i Irak i synnerhet som att "den fria västvärlden befinner sig i krig mot islamofascismen". Ja, det är sant vi i många avseenden är fria i västvärlden. Men "islamofascism". Är inte det att göra det väl enkelt för sig? Den där manikeistiska världsbilden fanns faktiskt redan under kalla kriget men med andra aktörer i rollerna. I mitt gymnasium kunde en diskussion låta såhär: "Jaha, tycker du att USA gjorde fel i när de stödde contras i Nicaragua? Du vill alltså ha det som i Sovjet!" På samma sätt blir man väl anklagad för "islamofascism" och Saddamgullande om man tycker att folkmördaren, tortyrbeordraren och krigsherren i stället för att avrättas borde spärras in på livstid.
Gudmundson skriver vidare: "Men i krigstid är en annan funktion av dödsstraffet central. Det omintetgör ett militärt hot." Omintetgör. Smaka på ordet. Vad är det som säger att Saddam inte får en martyrstatus som också kan innebära ett militärt hot? Nej världen är inte svartvit, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Även om många bloggare, politiker, krönikörer och ledarskribenter gärna vill se den så. Det blir helt enkelt bättre retorik av det. De trista komplikationerna och gråzonerna gör sig ju varken i tryck eller tal.

Mörker

Jag som är den andra halvan av Bittermitten orkar inte sätta mig in i komplicerade frågor som moms, försvarsbeslut och liknande. Jag "tycker" mest. Det finns inte många värdegrunder som mina åsikter har sina rötter i men Amnesty Internationals är definitivt en. Blir därför både upprörd och bedrövad när jag utläser av kommentarerna till Gudmundssons senaste bloggpost att det faktiskt finns människor i Sverige 2006 som tycker att dödsstraff är motiverat.
En annan sak som jag har funderat på är om vi håller på att bli ett dummare folk. Hörde via en radiodebatt häromdagen att lokaler på Linköpings Universitet har upplåtits till ett föredrag om intelligent design. Läs mer bland annat här. Tänk om vi får en tongivande kristen höger i Sverige! Som likt "främlings"fientliga rörelser får cred för att intellektuella inte orkar ta debatten med dem. Kan man tänka sig något värre? Ja, det kan man naturligtvis. Men jag orkar inte skriva mer just nu.